Inte kommunist men….

68 vänstern skapar sin egen karriär

Vad är det som gör Älvdalens kommun så speciellt. Då menar jag inte vacker natur, jakt och en fantastisk fjällvärld. Men hur blev själva den kommunala förvaltningen, en kokong av korruption, maktfullkomlighet, hänsynslöshet, och ett närmast föraktfullt förhållningssätt till de egna kommuninvånarna. Vad är det som har påverkat det?

Det ligger en film på Youtube som heter rondellupproret. Det är ett ovärderligt tidsdokument som kanske kan ge en förklaring.

Det är en 95 minuter lång dokumentär om hur vänstern kuppade igenom ett beslut genom att utlysa en kaffepaus under ett kommunfullmäktige möte. När nästan alla förtroendevalda var ute och drack kaffe klubbade man igenom sitt beslut. Beslutet överklagades till förvaltningsrätten, som ansåg att beslutet inte var taget på rätt grunder.

Trots detta, och det vet alla som kört upp till fjällsemester i Idre att det blev som vänstern ville ha det. Alla 15000 bilar som skall upp till Idre, Grövelsjön eller Fjätervålen på långweekend måste köra igenom Älvdalens kyrkby i stället för att man drog om vägen utanför byn som trafikverket beviljat finansiering för.

Jag har gjort ett sammandrag av vissa intressanta aspekter i filmen. Som du kan se här, det tar bara ca 8 minuter.

Gunnar Barke talar inte älvdalsdialekt. Han har gått på något universitet där han har odlat sin kommunistiska övertygelse. FNL rörelsen var en rörelse som stöttade sovjetunionen när de byggde upp en gerillarörelse i Västsahara.

Att flytta till någon liten kommun och skapa sig en karriär där man får inflytande var en gynnsam strategi för 68 vänstern. Och att kalla sig för socialdemokrat trots att man hyllar en antidemokratisk fascistisk ideologi ger en bra boost till karriären.

Man övertolkar alla de lagar som redan finns för att införa sin kommunism.

Men han är ju knappast ensam. Jag vill påstå att nästan alla politiker i Miljöpartiet Centern och Sossarna, samt kommunala högre tjänstemän stammar fån samma 68 vänster. I gott sällskap av chefer inom polis, länsstyrelse, skattemyndighet, lantmäteri och inte minst domarkåren.

Rektorer lärare och skolpsykologer vet vi ju redan att de för det mesta är kommunister. Oj jag glömde ju nästan journalister, med chefsideologen Göran Greider i spetsen. Man nätverkar flitigt med varandra och ser till att alla befattningar tillsätts av rättrogna.

68 vänstern är ju emot privat ägande. Dock kan man ju inte på kommunal nivå besluta om att upphäva äganderätten. Vad man däremot kan göra är att använda sig av de befogenheter man har för att i görligaste mån se till att den som äger en fastighet inte kan nyttja den. Man övertolkar alla de lagar som redan finns för att införa sin kommunism.

Ta en sådan sak som att någon som bor i ett område där det blir -40C på vintern söker om att få bygga ett garage. Då måste ju 68 vänster handläggaren åka ut och besöka platsen. På andra sidan landsvägen i förhållande till det tänkta garaget rinner det en bäck. Då hävdar handläggaren att det måste sökas om strandskyddsdispens. Kommunen kan nu tryggt bifalla strandskyddsdispens eftersom man vet att Länsstyrelsen kommer att upphäva den.

Men det finns ju naturligtvis en säkerhetsventil om det gäller när någon av de egna i 68 vänstern vill bygga vid stranden av en vacker sjö. Länsstyrelsen har 3 veckor på sig att överklaga en strandskyddsdispens. Då snabbinkallar man ett nämndmöte i juli precis innan Länsstyrelsens kommunisthandläggare går på semester. Sedan skickar man in en hel drös med strandskyddsdispenser till Länsstyrelsen som alla går igenom. Pakta sunt servanda!

Lantmätare har ju befogenhet att besluta om officialservitut mot fastighetsägarens vilja. Detta nyttjas frikostigt för de mest kreativa syften där 68 vänstern vill ha tillgång till något utan att betala för det.

Gunnar Barke är nu 70 år gammal, och har haft en skattefinansierad karriär man bara kan drömma om. Kommunfullmäktiges ordförande, tjänsteman inom kommunen, ordförande i regionfullmäktige med lön på en bra bit över 100 tusen i månaden. Samtidigt sitter han eller har suttit i nästan alla styrelser där det betalas arvoden. Där han själv inte sitter i styrelsen sitter han i valberedningen, där han kan se till att det bara finns andra 68 vänster kommunister att välja in.

Man hävdar i Älvdalen kommun att ett ärende som är under beredning är hemligstämplat, tills beslut har fattats.

Gunnar Barke är en notorisk lögnare. Kanske är det klippet jag har sammanfattat den enda gången han någonsin har talat sanning, alltså i början när han säger att han är kommunist. Men hans bror, Anders Barke som arbetade i Älvdalens kommun som IT ansvarig, är kanske en ännu värre lögnare. När datorprogrammet som skulle hjälpa barn med dyslexi i Buskoviusskolan inte fungerade förklarade Anders Barke på myndig kanslisvenska att det berodde på att det var på grund av ojämn spänning i vägguttaget!!!!! Sanningen var att kommunen inte köpt någon licens, och istället installerat en provversion. Och försöker komma undan med det!

Det finns en medicinsk term för det. Narcissistisk personlighetsstörning, som tyvärr är obotlig, men väldigt gynnsam för karriärer inom det offentliga.

Anledningen till att sådana som Gunnar Barke har kunnat frodas fritt är att vi medborgare vill göra rätt, och förväntar oss att alla andra gör rätt. Vi har ett högt förtroende för myndighetspersoner, och kan inte tänka oss att de egentligen är aktivister som har en egen agenda.

Sådana som Gunnar Barke hänvisar alltid till regler som beslutats demokratiskt och som därmed måste följas, verkliga som påhittade. Som att man inte får ersättning för egen bil när man skall till sjukhuset om det går att åka kollektivt. Regionen ser ju till att det alltid finns en busslinje så att man slipper betala ersättning till någon.

Styrelsearvoden är ett legitimt sätt att plocka ut skattepengar för att gynna sig själv och andra i 68 vänstern.

Den som bor i Grövelsjön, som har cancer och måste åka in till lasarettet i Falun varje vecka för strålbehandling eller kemoterapi skall sitta och åka buss 37 mil en väg, och sedan hem igen. Sådant kan man ju besluta om som regionpolitiker när man fullkomligt saknar empati för andra människor, och ser sig själv som en elit. När regionen går back måste man ju se till att det finns pengar till sina egna arvoden. Som tur är har sjukvårdspartiet lyckat ändra på den här ordningen.

Vi skall se på några vanligt förekommande metoder som vänstern använder för att runda demokratin.

Man hävdar i Älvdalen kommun att ett ärende som är under beredning är hemligstämplat, tills beslut har fattats. Det har man lånat av Polisen som kan hävda utredningstekniska skäl. För kommunen finns dock inga sådana skäl, och det finns ingen lag att luta sig mot heller. Fritidspolitikerna (dvs de som är politiskt engagerade men inte är 68 vänster) får sedan en bunt på några hundra sidor någon vecka innan beslut skall tas. I värsta fall på sittande möte.

Alla beslut kan överklagas fram till 2 veckor efter att beslut fattats. Dock skall ju protokollet justeras. Man har 2 veckor på sig att justera ett protokoll. Regler är ju till för att följas, punkt. Här är det väldigt flytande om beslutet skall räknas från att den sittande församlingen tog beslutet eller när protokollet är justerat. Det beror ju lite på när överklagan kom in. Man är väldigt noga med datum och sådant, för att det skall bli riktigt demokratiskt så att säga.

Ett kommunalt bolag måste ju ha en styrelse. De som sitter i styrelsen måste ju få ett arvode för besväret. Detsamma gäller ju för stiftelser och ekonomiska föreningar. Styrelsearvoden är ett legitimt sätt att plocka ut skattepengar för att gynna sig själv och andra i 68 vänstern. Ju längre bort från ägaren dvs kommunen man kommer ju mindre insyn. Därför har man upprättat kommunala och regionala holdingbolag som i sin tur är ägare av bolag. På så vis får man ju ut dubbelt så många styrelseposter på en och samma verksamhet, och mindre insyn förstås.

Destinationsbolag är ju väldigt viktiga. Då kan ju regionen betala ut pengar för den här viktige verksamheten till ett regionalt destinationsbolag som sedan har flera andra destinationsbolag under sig. Alla med styrelseposter där man får bra betalt för att representera kommunen eller socialistpartiet. Hur kan destinationsbolaget visit Dalarna omsätta 65 miljoner kronor? Hur mycket kan man egentligen marknadsföra en kommunistisk enklav.

Dock är värdeskapandet i Älvdalens kommun ytterst begränsat. Det tar 125 år för skogen att bli mogen för avverkning mot ca 70 år på andra ställen i landet. Och då får man inte avverka för att skogen betraktas som fjällnära.

Nej det enda egentliga värdeskapande som sker i kommunen är när kommunen beviljar ett bygglov. Då går värdet på marken upp från ca 10 kr per kvadratmeter till 10 000 kr. Därför är det ju extra viktigt vem det är som utfärdar bygglov. I älvdalen har sonen till Leo Persson en tidigare socialdemokratisk riksdagsman fått äran att bestämma till vem välsignelse skall ges.

Det är ju inga problem med att fiska i grumliga vatten bara man fiskar i rätt vik!

Nu krishanterar Älvdalens kommun för att man har betalt hundratals fakturor där ingen vet vem som är mottagaren. Fem chefer i kommunen får gå. Samtidigt rekryterar man fem nya chefer från kommunen i Rättvik. Vart tar de 5 chefer som får gå vägen? De får naturligtvis fylla ut de vakanser som uppstår i Rättvik. Det är ju inga problem med att fiska i grumliga vatten bara man fiskar i rätt vik!

Med kommunismen dvs 68 vänstern kommer det korruption. Det hör ju liksom ihop som kaffe och kaka eller ärtsoppa med punsch eller varför inte kolbotten med messmörsdoppa.

68 vänstern har klarat sig utan några egentliga motståndare i Dalarna och speciellt i Älvdalens kommun. Man är dock noga med att hålla rent. Om det flyttar in någon utifrån, betraktas denna som ett potentiellt hot. På ledningsgruppsmötena i kommunen diskuterar man kommuninvånare på individnivå. Kommuninvånarna måste ju tuktas till lydnad. Man får ju inte vara Koivumjäkig.

Förresten var inte Gunnar Barke också ishockeyspelare som ung?

Om det är någon som dristar sig att nämna den systemintegrerade korruptionen då sluter sig 68 vänstern samman som när ett centerpartistisk finger försöker penetrera en barnrumpa.

Kanske är Taimatvagnen det enda som skiljer intrycket i Älvdalen från en resa igenom Östtyskland på 60 talet.

När en inflyttad företagare började ifrågasätta destinationsbolaget Visit Idre blev det riktigt otäckt. Vipps så kördes hennes barn från skolan i ilfart till polisstationen i Mora efter att de fått sitta i enskilda samtal med en lärarinna hela förmiddagen. Lärarinnans man var väl insyltad i destinationsbolaget Visit Idre. När företagaren kom till skolan för att hämta sina barn var det ingen av de fega lärarna som berättade vad som hade hänt. Förtvivlad gick hon runt och letade tills ett av de andra barnen berättade att polisen varit där och hämtat dem.

Någon hade hört, men inte sett att hon, mamman, skulle ha slagit ett av barnen på andra sidan av en landsvägsbuss. Dock fanns det inga spår av några skador på barnet. En orosanmälan måste ju tas på alvar naturligtvis.

Mamman kastar sig in i bilen och kör ner till Mora polisstation. Hon får träffa en utredare som har skrivit ihop ett erkännande. Han säger att om du inte skriver under här får du aldrig mer se dina barn. Hon skriver förstås under i panik. I rättegången i Mora Tingsrätt lägger man stor vikt vid erkännandet och dömer henne för grovt fridsbrott.

Försvarsadvokaten vågar förstås inte ifrågasätta att barnen dels tubbats av en lärare hela förmiddagen, dels förhörts av polisen utan någon barnpsykolog närvarande. Det är domare som anmäler advokater till advokatsamfundets ansvarsnämnd, som kan äventyra advokatens medlemskap i samfundet och därmed framtida karriär.

Mora tingsrätt är mig veterligen den enda domstol där man kan få ett förhandsbesked.

Man kan ju knappast bo kvar i en liten by efter en sådan sak har hänt. Jag kan inte nog beskriva det lidande den berörda familjen utsatts för. Förfärligt, fullkomligt horribelt! Men 68 vänstern frodas fortfarande i Älvdalens kommun.

Av någon konstig anledning har man lagt ner destinationsbolaget visit Idre och öppnat ett nytt nu efter att jag börjat skriva om Älvdalens Kommun.

Alla som åkt genom Älvdalen på väg upp till skidsemestern vet ju hur det ser ut. Vilket blomstrande näringsliv man får med en kommunist som näringslivssammordnare. Där finns inte ens en bemannad bensinstation. Kanske är taimatvagnen det enda som skiljer intrycket i Älvdalen från en resa igenom Östtyskland på 60 talet.

68 vänstern älskar ju att hylla varandra med olika priser, monument över sig själva och sådant jox.

Förslag på staty av Gunnar Barke i älvdalsrondellen

Jag tycker att vi skall hedra Gunnar Barke som nu fyller 70 år. Kan vi inte sätta upp en staty av Gunnar i rondellen i Älvdalen. Han kan ju vara tillverkad av älvdalsporsfyr. Och så kan vi ha en plakett med en inskrift som kommuninvånarna kan få komma med förslag på och rösta i demokratisk anda. Typ ”Kommunist javisst” eller ”Till minne av en lång karriär i det offentliga till gagn för ingen annan än sig själv.” eller varför inte ”Stort ego men liten kuk”.

Go back »